En TV-kanal för varje smak

Fredag 2 november

Det är grått, regnigt och kallt i Cleveland, största staden i Ohio där det amerikanska presidentvalet av allt att döma kommer att avgöras.

På Obamas lokala valkontor i det kvarter där jag bor arbetar man lugnt och målmedvetet bestämt. En veteran bland valarbetarna tillstår att stämningen naturligtvis var mer upprymd för fyra år sedan med större engagemang från nya, unga väljare. Men när valkampen blivit allt jämnare, har folk strömmat till och insett allvaret. Och nu växer tillförsikten, inte minst med opinionsmätningarna de allra senaste dagarna som pekar på att presidenten något stärkt sin ställning igen.

Nere i centrala stan är det trots det trista vädret full fart på förhandsröstningen hos den lokala valmyndigheten. Nästan alla i valbåsen är afro-amerikaner och här är det ingen tvivel på vem som får förhandsrösterna. Men från Ohios mer republikanska delar i söder är andra valarbetare lika optimistiska och pekar på att deras väljare är fler och ute tidigare än vad de var fyra år sedan.

Undan ruskvädret tittar jag på TV. CNN meddelar att New Yorks partipolitiskt oberoende, tidigare republikanske, borgmästare Michael Bloomberg nu ger Barack Obama sitt officiella stöd i presidentvalet. Det är inte så sensationellt men Bloomberg betonar presidentens föredömliga sätt att hantera orkankatastrofen, som vi fortsatt påminns om i nästan tsunamiliknande bilder från New Jerseys kust. Bloomberg understryker samtidigt att Barack Obama i motsats till Mitt Romney tar hotet från klimatförändringarna på allvar.

Efter ”Sandy” är klimatfrågorna äntligen med bland valfrågorna. Men det beror på vilken TV-kanal man tittar på.

Förr var det en plåga att slå på TV i USA. Allt var reklam, kändes det som. Och det var nästan omöjligt att hitta nyheterna. Nu finns det mycket att välja på. Och i de intressantare kanalerna är reklamblocken färre – tror man i alla fall.

Du väljer också kanal efter Din smak. Där finns public service för de lugnare och allsidiga kommentarerna. Fox News som har flest tittare är öppet konservativt, skapat för att vara ett alternativ till de stora mediernas föregivna vänstervridning och politiskt korrekthet. Svaret från vänster är MSNBC, en ”progressiv” nischkanal producerad av NBC, ett av de tre traditionella nationella nyhetsbolagen.

Jag tittar på Chris Matthews på MSNBC som sopar golvet med republikanska kongressledamöter, intervjuar demokratiska utmanare så inställsamt och med så ledande frågor att det blir genant och rundar av med en formidabel utsopning av Mitt Romney.     

Att titta på TV-nyheter har blivit mer nöjsamt och underhållande. Men det är inte självklart därför bra för demokratin.

USA – liksom för den delen Sverige i viss utsträckning – håller på att förlora en av alla (eller åtminstone de flesta) delad offentlighet. De stora papperstidningarna tappar läsare, har allt svårare att hålla uppe kvaliteten och samlar sedan länge inte någon masspublik. TV har inte heller råd att ta fram kostsamma nyheter utan nöjer sig med förvisso färgstarka och slagfärdiga programledare och debattörer. Det är inte längre ett massmedium utan erbjuder nischkanaler för olika smaker.

Det här hänger också ihop med en växande segregering efter bostad och livsstil. Samhället förlorar sina mötesplatser och gemensamma referenspunkter.

Det är trevligt, tryggt och mänskligt att nöja sig med att höra det man gillar.  Att tvinga sig att följa en TV-kanal med ett helt annat perspektiv på saker och ting än sitt eget, är irriterande och jobbigt. Men ska demokratin fungera måste vi utsättas för argument och andra åsikter än dem vi redan har.