Det ideologiska landet

Måndag 5 november

När jag började lära mig om USA för 50 år sedan sa man att det inte var så stor skillnad på partierna i USA. De var lösliga valorganisationer med stora regionala skillnader. Annat var det med Europa där partierna var ideologiska och klassbaserade.

Det är mycket länge sedan. Att denna höst komma från Sverige där tonläget mellan moderater och socialdemokrater visserligen fortfarande är högt men de politiska sakmotsättningarna små, till en valrörelse i USA fylld av misstro mot motståndarna är litet skakande.

Med stigande förvåning har vi hemifrån de senaste åren följt den aggressiva mobiliseringen på den konservativa sidan i USA och den våldsamma vreden som riktas mot Barack Obama och hans politik.

Men oviljan är ömsesidig. Efter ett par dagar hos gamla vänner i Cleveland och deras umgänge med engagerade demokrater känner man nästan samma kyla inför den andra politiska sidan som i högerutfallen mot presidenten. De är lärare, läkare och socialarbetare och är djupt misstänksamma mot alla förändringar i skola och vård.  De värnar om offentliga skolor och tar avstånd från alla idéer om valfrihet för föräldrar och personlig lönesättning.

När jag talar om hur det nu är i Sverige -  fortfarande en ”socialistisk” välfärdsmodell för amerikaner oavsett om de ogillar eller gillar den -  har de svårt att hänga med. En skolpeng som kan användas också i vinstdrivna friskolor eller offentliga pensionsförsäkringar i börsbolag tillhör sådant som demokrater i USA allra häftigast vänder sig mot.

Huvudargumentet mot alla sådana här refomer i USA är att de skulle drabba de fattiga som blir kvar i de mest utsatt skolorna och blir sittande utan ordentliga försäkringar. Nu är vi ju inte alla överens om det här i Sverige heller. Jag har inte glömt att vinst i vård och skola är omstritt hemma. Men en återgång till ett helt offentligorganiserat skol- och vårdsystem tror få på.

I synen på vård, skola och omsorg är nog vänsterpartiet det svenska parti som står närmast många demokrater i USA.