”Det var de spansktalande”

Torsdag 8 november

Dagen efter är det tomt på gatorna kring Kapitolium. När jag kommer in i en av de stora kontorsbyggnaderna för representanthusets ledamöter är det lika öde i korridorerna.

Jag hittar fram till kongressledamoten Randall Hultgrens kontor och bjuds vänligen in att sitta i hans soffa. Men han är inte själv där. Jag får tala med honom i telefon i Chicagos förorter där han just blivit omvald i sitt valdistrikt.

Han är nöjd med valet för egen del men litet undrande vad som hände i presidentvalet.

-Jag är överraskad och besviken, säger den svenskättade kongressledamoten som Sändarens läsare lärde känna redan i somras i vår artikelserie inför det amerikanska valet. Men visst hade Barack Obama en imponerande valorganisation. Och republikanerna fick inte ut sin egen bas tillräckligt.

Men sedan kommer han fram till det som blivit huvudlinjen i eftervalsanalyserna. Den republikanska basen av vita män och äldre är för liten.

-Det är inte godtagbart att vi gör så dåligt ifrån oss bland spansktalande och afro-amerikaner, säger han. De evangelikala kyrkorna är faktiskt bättre på det än det republikanska partiet.

De spansktalande är valets vinnare. Plötsligt talar alla om dem,  både genom att deras röster möjligen blev avgörande för valutgången och för vad de skulle kunna bidra med i framtiden. De var över 10 procent av väljarna i år och Obama vann över 70 procent av deras röster.  Republikanerna räknar med att de spansktalande borde kunna vara deras folk eftersom de  värnar om familj och privatmoral. Men i år var det kört, när Mitt Romney valde att träda fram som den allra mest invandringskritiske kandidaten.

Det andra huvudtemat i eftervalsdebatten är möjligheterna till politiskt samarbete. Presidenten måste komma överens med kongressen om politiken ska börja fungera.

Randall Hultgren tror att väljarna vill balansera makten och att det är en förklaring till att republikanerna utan svårigheter behölls majoriteten i representanthuset samtidigt som demokraterna vann president- och senatsvalen.

Men balansen kräver väl samarbete, frågar jag.  Och Randall Hultgren håller med:

-Jag har varit utless på hur det varit. Kan jag få ut 70-80 procent av vad jag vill ha i en förhandling så går jag med på en kompromiss. Det är helt orealistiskt att sikta på att få 100 procent.

Men han påminner om att de båda sidorna inte är överens om fundamenta. Republikanerna kommer inte att gå med på förslag som får de federala offentliga utgifterna att växa.

Och så har vi det här med skatterna där republikanerna fortfarande verkar kompromisslösa. Men jag tillåter mig ana en öppning hos Randall Hultgren. Han vill få in skattesatserna i en större uppgörelse om att reformera hela skattesystemet.

-Alla är missnöjda med systemet som det nu är. Storföretag betalar knappast några skatter och massor av pengar går åt till att hitta sätt att undkomma skatt i stället för att investeras i verksamhet. Det borde inte behöva vara så, säger han.

Det låter som något också demokraterna skulle kunna hålla ned om.

Lobbyisten Virginia Ainslie är mer pessimistisk. Också för henne är det en mellandag då det inte går att arbeta, så hon vill prata med en gång när jag ringer henne.

-Det kommer att vara samma uppdelningen i kongressen som hittills, tror hon. Tea party-aktivisterna kommer inte att röra på sig. Det är ideologer, inte logiska.

Och även om de mest extrema kandidaterna förlorade i flera viktiga senatsval är de flesta av dem kvar i representanthuset. Virginia Ainslie påminner om att valdistrikten nu är utformade att vara så ideologsikt och kulturellt homogena att det inte blir någon partikonkurrens. Då blir primärvalen inom partierna det viktiga. Och där hävdar sig de mest extrema kandidaterna. Hennes bedömning är att representanthuset kommer att vara än mer konservativt den kommande mandatperioden.

Hon verkar mer tro på att presidenten och kongressen faktiskt kan nå en uppgörelse, i alla fall en mindre ramöverenskommelse, om budgeten, när den gamla sammansättningen samlas för sina sista två arbetsmånader på tisdag nästa vecka. Där finns en del ledamöter som inte ska komma tillbaka och kan vara friare att göra upp utan att behöva tänka på vad det skulle innebära för deras framtida återvalschanser. Och, som Randall Hultgren, tror hon på en skattereform längre fram:

-Det skulle båda parter tjäna på. Om man breddar skattebasen skulle skattesatserna kunna sänkas. Men det kan bli först om 1-2 år.

Hon tror också att en del republikaner ser behovet av en reform av invandringslagstiftningen och skulle vilja nå en uppgörelse om det. Det är en av de frågor som stod högst på presidentens lista i hans segertal i Chicago.

Det är det här med de spansktalande igen.