Lördag 3 november.
Två nya arenor – den ena för baseboll, den andra för
amerikansk fotboll – ett konferenscentrum och nybyggnader kring universiteten
och sjukhusen. Greppen för att få fart på nedgångna innerstäder i gamla amerikanska
industristäder är givna. De har provats också i Cleveland, den stora staden i Ohio, delstaten där alla vill
tro att presidentvalet avgörs. Och, visst fungerar det
i viss utsträckning. Centrala Cleveland ser bättre ut än när jag senast var här.
Cleveland är inte Detroit. Men inte långt ifrån. En gång i
världen fanns här nästan en miljon människor. Vid millennieskiftet var det
hälften, 480 000. I dag bor här bara 370 000 invånare. 15000 hus står
tomma. Också i medelklassområden finns tomma hus i varje kvarter. I de allra finaste
stadsdelarna kostar stora lyxvillor med parklinknande omgivningar betydligt mindre
än en 20-talsvilla i Äppelviken. I de
fattiga, afro-amerikanska stadsdelarna ser jag nästan lika många slitna kyrkor som
hus där människor bor, när jag åker och tittar på stadens olika delar med mina
vänner.
Men utslagna stadsdelar har funnits under det halvsekel jag
besökt USA. Det nya i Cleveland – utöver projekten i centrala staden – är alla hyggligt
välhållna gräsmattor i stora områden. Hela kvarter saknar byggnader. Men den skrämmande trista skräpigheten är
borta. Det övergivna Cleveland har blivit grönt.
En av de ansvariga för detta är Jim Rokakis som jag får tag
på per telefon i en bil bort från staden för helgen. Han var länge hög
förvaltningschef i regionen och arbetar nu med att återvinna mark. Han är politiskt
demokrat, hoppas och tror att presidenten kommer att bli återvald på tisdag.
Men han är ordentligt kritisk till hur bostadspolitiken och bankernas roll i
egnahemskrisen hanterats både av Bill Clintons regering i slutet på 1990-talet,
då låneerbjudandena till privathushåll blev helt ansvarslösa, och av Barack
Obama, som visserligen stramat upp lagstiftningen men ändå låtit bankerna komma
undan straffansvar för lätt.
-När det finns så många inblandade att skylla på, får ingen ta skulden, Men det här
var ett massivt bedrägeri av episka proportioner.
Grundproblemet går tillbaka till 1920-talet då Herbert
Hoover som president började driva på egnahemsägandet, anser Jim Rokakis. Då
ägde 40 procent av amerikanerna sina hem. I slutet på 1990-talet blev det 70 procent. Och samtidigt
hade befolkningen vuxit från 100 till 300 miljoner.
-Den enda tillgången av värde som en fattig afro-amerikansk
familj äger är sitt hus. Men sedan bostadsbubblan sprack är husen inte värda
någonting. Du kan få ett hus i Cleveland för priset av en begagnad bil.
På kort sikt ser Jim Rokakis bara som lösning att man river
förfallna hus och städar upp. Utbudet på bostäder är för stort och efterfrågan
för liten. Därför har Cleveland börjat bli grönt och tomterna större.
Innerstaden får mer karaktär av förort. Han vill ta vara på mark och vårda den.
Tidigast om 10-15 år kan det bli aktuellt att bygga igen.
- Inte alla kan äga ett hus, konstaterar han nyktert.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar