Ingen kristen politik när Romney har chansen

Torsdag 1 november

Plötsligt har jag varit en och en halv timme i Södern. Hade tidigare tänkt att ta mig till Ohio med buss och få litet intryck ”från marken” på vägen. Men måhända överförsiktig efter stormen valde jag flyg. Billigaste biljetten erbjöd omväg via Atlanta, Georgia, med en dryg timmes transferväntan på flygplatsen.

Mycket elegant storflygplats jämfört med Dulles utanför Washington eller Cleveland dit jag just kommit. Köpte Atlantas stolta dagstidning ”The Journal-Constitution” som hade mindre om det förestående valet än Dagens Nyheter. Georgia är en stat utom tävlan som anses given för republikanerna. Man skulle ju annars gärna vilja se litet politisk konkurrens i denna tillväxtmetropol som både hyser några av det moderna Amerikas nya företagsverksamheter och stolt bär minnet av Martin Luther King.

Dagen allvarligare betraktelse gäller den plats kristna värderingar, sådana de är till höger, spelar i valrörelsen. De som läser Kyrkans tidnings pappersutgåva kommer att känna igen texten i denna torsdags KT:

    

OM Mitt Romney skulle vinna valet i USA nästa vecka, är det inte på grund av utan trots de kristna högerväljarna. De utgör visserligen en avgörande andel av de republikanska kärnväljarna. Men deras idéer måste stå tillbaka när Romney vill vinna.

Ekonomi, jobb och sänkta skatter har hela tiden varit Mitt Romneys huvudfrågor. Men han fick kämpa hårt för att vinna nomineringen som presidentkandidat mot kristna republikanska kärnväljare som främst är engagerade mot rätten till abort och samkönade äktenskap. I kongressvalen för två år sedan hade både kristna högern och tepartyrörelsen med sin slogan mot all politik och statsmakt, ”lämna oss i fred” stora framgångar. Men då var det inte samtidigt presidentval och lågt valdeltagande. Då kan ytterlighetsgrupper lättare göra sig gällande.

Lyftet för Mitt Romney i valrörelsen har kommit när han den senaste månaden rört sig bort från de moralkonservativa ståndpunkter han intog under primärvalskampanjen. Nu uttalar han sig mycket vagt om det mesta känsliga, samtidigt som demokraterna allt intensivare men med osäker framgång försöker nagla honom fast vid vad han tidigare sagt.

För både Romney och demokraterna vet att allmänna opinionen i USA blir alltmer liberal i kulturella och moraliska frågor, samtidigt som den i övrigt gått till höger de senaste årtiondena. Enligt aktuella mätningar blir opinionen också så sakta mer sekulär. Rekordmånga amerikaner anger att de inte är organiserat eller etablerat troende (se Sändaren nr 42/2012).

Kongresskandidater med starkt kultur- och moralkonservativa åsikter har blivit en belastning för Romney. Mest uppmärksammade är två herrar som vill bli senatorer från Missouri och Indiana och som framfört så hårresande åsikter om aborter efter våldtäkt att de löper stor risk att förlora senatsplatser som republikanerna annars räknat med för att få en majoritet i senaten.   

 Mitt Romney är själv aktiv mormon. Att det inte tycks ligga honom i fatet, är också ett tecken på att religionens direkta roll i den amerikanska politiken avtar. Romneys farfar hade fem fruar och flydde till Mexiko för att kunna praktisera den polygami som då gällde bland mormoner. Svarta fick också mycket sent tillträde till ett samfund som fortfarande är mycket vitt i sin framtoning.

Men varken religiöst oengagerade konservativa väljare eller Billy Graham, de evangelikala kyrkornas storpappa, tycks bry sig om Romneys tro. Den ses som en privatsak.  Billy Graham har till och med tagit bort mormonerna från de farliga och falskt kristendomsliknande sekter hans organisation varnar för i en lista på sin hemsida.

Och när mormonerna i sin lära starkt slår vakt om kärnfamiljen, ser materiell framgång som en dygd och vill att samfund och sammanslutningar, snarare än staten, ska ta ansvar för välfärden, stämmer det väl med republikanernas allmänna politiska budskap.

PS Trasslade till dagarna i gårdagens blogg. Det var naturligtvis i måndags kväll det var busväder i Washington.