Oktoberöverraskningen

Onsdag 31 oktober

Här i Washington, D.C. blev inte stormangreppet vad vi fruktade i går. Det blåste och regnade förfärligt på måndagskvällen. Men det hade inte varit något särskilt med det om vi inte hade varit uppladdade med orkanvarningar. Både under måndagen och tisdagen har hela statsapparaten, kommunförvaltningen och skolor varit stängda. Tåg, flyg och tunnelbanor har ställt in trafiken. När vi tog en runda i stan med omgivningar tisdag eftermiddag var det tomt som på en gråtrist höstsöndag. Men någon skadegörelse såg vi inte med undantag för några knäckta träd.

Men bara en knappt timmes bilfärd norrut drabbades New Jerseys kust och nedre  Manhattan i NewYork av  ”det värsta ovädret i vår livstid” som de amerikanska nyhetsreportrarna formulerar det.

I amerikansk valbevakning brukar det varnas för en ”oktoberöverraskning”, en oväntad händelse, kanske en terrorattack eller ett krig, som skulle kunna påverka valrörelsen. I år verkade Barack Obamas dåliga debattinsats i början av månaden vara oktoberöverraskningen. Men det var före stormen.

Alla amerikanska TV-sändningar fylls nu av bilder av sandtäckta gator i badorterna och vattenfyllda trafiktunnlar under Hudsonfloden i New York. De är skrämmande och overkliga, även med Asiens tsunamikatastrofer i minne, hur oändligt mycket större förluster i människoliv och materiell förstörelse de än åstadkom.

 Det är inte riktigt värdigt att spekulera i vad allt detta kan innebära för valet.  Men politiska intresserade kan inte låta bli. Allt vad kandidaterna gör de här dagarna kommer att tolkas utifrån hur det kan påverka deras chanser i valet.

Uppenbart är att varje katastrof sätter både tryck och sökarljus på makthavarna. Det är presidenten, guvernörerna, borgmästarna och räddningscheferna som syns, förväntas vara handlingskraftiga och ge människor tröst, hopp och inspiration. Så har det också varit de första timmarna efter stormen. Både de politiska ledarna och räddningsinsatserna har hittills övertygat. Under onsdagen ska också presidenten och New Jerseys republikanske och annars Obama-kritiske guvernörer tillsammans besöka de mest utsatta platserna.

Presidenten får ett par dagar vara det han borde vara bäst på. Han måste undvika att vara politisk men bara genom att vara ansvarsfull president kan han vinna uppskattning – och därmed politiska poäng. Utmanaren Mitt Romney hamnar däremot oundvikligen i skymundan och kan mest vädja till människor att nu skänka pengar till Röda korset i stället för till hans valkassa.

En ytterligare fördel i detta för Barack Obama är att hans vanliga kampanj i alla fall som den syns utåt inte riktigt fungerat, medan Mitt Romney har haft initiativet och drivet de senaste veckorna. Det bryts kanske nu. Vid katastrofer är det också den offentliga sektorn - i det här fallet räddningstjänsten – som gäller.  Det är inte just nu riktigt läge att som republikanerna hittills gjort driva kampanj för nedskärningar i offentliga utgifter. Nyhetskommentatorerna har heller inte varit sena att påpeka att just den centrala räddningstjänsten tillhör det som Mitt Romney tidigare sagt att han vill göra sig av med för att spara pengar.

Å andra sidan: Om inte de nära åtta miljoner hushåll som förlorade sin el få tillbaka den hyggligt snart och upprensningar, återuppbyggnad och kommunikationer inte kommer igång snabbt, är det de högst ansvariga som får skulden. Minnet av Katerinakatastrofen i New Orleans är fortfarande levande.

Att stormkatastrofen får högst konkreta och praktiska effekter för valrörelsen och valet som sådant behöver man däremot inte spekulera om. Förhandsröstningen (som numera är lika omfattande som i Sverige) begränsas i de drabbade delstaterna och rapporteringen av förhandsröster kan försenas vilket kan ställa till det för sammanräkningen av ett förväntat rekordjämnt val på valnatten.

Opinionsmätningar kan inte göras eller blir i alla fall mer opålitliga om intervjupersoner inte kan nås på telefon. TV-reklamen når färre eller kan behöva dras in för att de inte ska bli osmakligt och kontraproduktivt att tvingas på budskap om motståndarens brister (för det handlar det mesta av reklamen om) när man samtidigt ser bilder av förstörelse och mänskligt lidande.

Men huruvida detta gynnar den ene eller andre kandidaten blir spekulationer. 15 miljoner väljare har redan röstat. Många amerikaner har redan tröttnat på en trist och idélös valrörelse. Litet mer allvar och värdighet skulle inte skada. Det verkar nästan som att klimatfrågan få chansen i valrörelsens sista minut, när den meteorologiska expertisen ska förklara orkanens framfart.

Och där kommer personstriden tillbaka.  Mitt Romneys tillväxtprogram handlar mycket om att bryta kol för att få tillväxt och jobb. Han tillhör numer dem som säger att de inte tror på vetenskapliga teorier om att människan är ansvarig för klimatförändringarna. Det gör Barack Obama. Men han har hittills i höst låtit bli att tala om det.  

(Aktualiserad version av nyhetsartikel från tisdag 30 oktober på Sändarens och Kyrkans tidnings webb.)